ja det gör jag ta mig fan! fick spela 30-40minuter i söndags med a-laget och idag sista kvarten ungefär.
i början av denna säsong visste jag inte ens om fotbollen va någonting att satsa på längre för det känns som om ingenting är som förr efter korsbandsskadan. men jag har krigat på, puschat mig själv till att vilja träna och vilja fortsätta. jag är fortfarande långt ifrån mitt mål, men jag kämpar och jag är stolt VIF:are.
tråkigt inlägg för er som inte bryr er, men ville bara skriva av mig vad jag känner just nu. puss på er